Rasbeskrivning Finsk Lapphund
Hemland
Finland
Användningsområde
Ursprungligen använd i renskötsel som vall- och vakthund, idag också en populär
sällskapshund.
Bakgrund / Ändamål
Samerna har redan under århundraden använt finsk lapphund liknande hundar till
att valla och vakta renar i norra delen av Fennoskandien och Ryssland. Utgående
från dessa hundar fastställde Finska Kennelklubben lapska vallhundens första
rasstandard år 1945. Namnet ändrades till lapphund år 1967. Rastypen och
rasbilden utkristalliserades under 1970-talet, standarden har modifierats flera
gånger. Namnet ändrades vidare till finsk lapphund år 1993. Rasbilden har
stabiliserats snabbt och idag är rasen mycket populär främst som familje- och
hobbyhund i hela Finland.
Helhetsintryck
Något under medelstorlek, kraftigt byggd i förhållande till storleken, något
längre än hög, med lång och tät päls och upprättstående öron.
Viktiga måttförhållanden
Bröstkorgens djup skall vara något mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet
skall vara något kortare än skallen. Skallens längd skall vara större än
bredden: skallens bredd skall vara samma som skallens djup.
Uppförande och karaktär
Intelligent, modig, lugn och villig att lära sig. Vänlig och tillgiven.
Huvud
Huvudet skall ha kraftiga drag och vara relativt brett.
Skallparti: Skallpartiet skall vara brett, hjässan skall vara något välvd och
pannfåran tydligt markerad.
Stop: Stopet skall vara tydligt.
Nostryffel: Nostryffeln skall helst vara svart, dock i harmoni med pälsfärgen.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, brett och rakt; såväl ovanifrån som
från sidan jämnt, men endast något avsmalnande.
Läppar: Läpparna skall vara strama.
Käkar / Tänder / Bett: Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett.
Kinder: Okbågarna skall vara tydligt markerade.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade och mörkbruna, dock i harmoni med
pälsfärgen. Uttrycket skall vara mjukt och vänligt.
Öron: Öronen skall vara medelstora, upprättstående eller med böjda spetsar,
ansatta tämligen långt från varandra, relativt breda vid ansättningen,
trekantiga och mycket rörliga.
Hals
Halsen skall vara medellång, kraftig och täkt med tät päls.
Kroppen
Manke: Manken skall vara muskulös, bred och något markerad.
Rygg: Ryggen skall vara kraftig och rak.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och muskulöst.
Kors: Korset skall vara medellångt, väl utvecklat och endast något sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup, relativt lång och nå nästan till
armbågen, inte särskilt bred. Revbenen skall vara något välvda. Förbröstet
tydligt, inte särskilt kraftigt.
Buklinje: Buklinjen skall vara något uppdragen.
Svans
Svansen skall vara relativt högt ansatt och medellång med tät och lång päls. På
svansspetsen kan finnas en J-formad krok. Då hunden rör sig ringlar sig svansen
mot ryggen eller mot ena flanken, i vila får svansen hänga.
Extremiteter
Framställ
Frambenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och framifrån sett raka och
parallella.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara något snedställda.
Överarm: Överarmen skall vara lika lång som skulderbladet. Vinkeln mellan
skulderbladet och överarmen skall vara relativt öppen.
Armbåge: Armbågarna skall vara rakt bakåtriktade och befinna sig något lägre än
bröstkorgens nedre del.
Underarm: Underarmen skall vara relativt kraftig och lodrät.
Handlove: Handloven skall vara fjädrande.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och något snedställd.
Tassar: Tassarna skall vara relativt höga, hellre ovala än runda och täckta med
tätt hårlag. Trampdynorna skall vara spänstiga och på sidorna täckta av tätt
hårlag.
Bakställ
Bakbenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och bakifrån sett raka och
parallella. Vinklarna skall vara tydliga men inte särskilt kraftiga.
Lår: Låren skall vara medellånga och tämligen breda med kraftig muskulatur.
Knäled: Knälederna skall vara framåtriktade och knävinkeln relativt tydlig.
Underben: Underbenet skall vara relativt långt och spänstigt.
Has: Haslederna skall vara relativt lågt ansatta med tydlig, men inte särskilt
kraftig vinkel.
Mellanfot: Mellanfoten skall vara relativt kort, kraftig och lodrät.
Tassar: Baktassarna skall motsvara framtassarna. Sporrar inte önskvärda.
Rörelser
Rörelserna skall vara flotta. Hunden byter travet lätt till galopp, som för den
är en angenäm rörelseform. Rörelserna skall vara parallella. I arbetet är finsk
lapphund rask och snabb.
Hud
Huden skall överallt vara åliggande och utan rynkor.
Päls
Pälsstruktur: Pälsen skall vara riklig, i synnerhet hanhundar skall ha en tydlig
krage. Täckhåret skall vara långt, rakt och strävt. På huvudet och på benens
främre del skall pälsen vara kortare. Det skall finnas rikligt av mjuk och tät
bottenull.
Färg: Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara dominerande. Färgtecken, som
avviker från grundfärgen, kan finnas på huvudet, på halsen, på bröstet, på
bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.
Mankhöjd
Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm. Tillåten
avvikelse är ± 3 cm. Typen skall vara viktigare än storleken.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till
graden av avvikelse.
- Bristfällig
könsprägel
- Lätt huvud
- Bristfälligt stop
- Hängöron
- För kraftiga eller raka bakbensvinklar
- Ständigt nedanför rygglinjen buren svans
- Avsaknad av underull
- Åtliggande päls
- Lockigt täckhår
- Oklar huvudfärg
Diskvalificerande fel
- Över- eller
underbett
- Kroksvans
Testiklar
Hos hanhund måste testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i
pungen.
RASSTANDARDEN GODKÄND AV FINSKA KENNELKLUBBENS FULLMÄKTIGE 1996-11-16